Bokföringssystemet
Alla företag är enligt bokföringslagen (1999:1078) bokföringsskyldiga. Aktiebolag, ekonomiska föreningar, handelsbolag, kommanditbolag och enskilda näringsidkare är bokföringsskyldiga.
Bokföringsteknik är den teknik som används vid bokföring. Inom bokföringen finns begreppen debet och kredit som betyder vänster och höger. Debet och kredit skall alltid balansera, i varje verifikation skall man bokföra ett lika stort monetärt belopp i debet som i kredit.
Inom bokföringen är det viktigt att kunna skilja på vissa ekonomiska begrepp, vilka ofta förväxlas med varandra. De begrepp som avses är inkomster, utgifter, tillgångar, skulder, eget kapital, avsättningar, eventualtillgångar, ansvarsförbindelser, inbetalningar, utbetalningar, intäkter och kostnader.
Försäkringstekniskt nuvärde är ett nuvärde som beräknas för förmånsbestämda pensionsplaner baserat på de förväntade pensionsutbetalningarna.
Nettoförsäljningsvärdet är det verkliga värdet för en tillgång minus de försäljningskostnader som krävs för att sälja tillgången.
Omvärderingsmetoden är en värderingsmetod som anges i IFRS och som innebär att en tillgång värderas till verkligt värde i balansräkningen och att värdeförändringen redovisas mot eget kapital i balansräkningen om värdeförändringen är positiv.
Inom bokföringen och redovisningen finns det ett antal viktiga principer som har styrt utvecklingen av bokföringen och som fortfarande är till hjälp vid utvecklingen av standarder (allmänna råd och rekommendationer) för bokföringen och redovisningen. Här förklaras några principer för bokföring och redovisning.
Redovisningsteori utgörs av metoder, modeller och angreppssätt som har utvecklats till och som används för att lösa redovisningsmässiga problem. Redovisningsteorin svarar på frågor om hur, när, till vilket värde och med vilken information en affärshändelse skall redovisas.
Ett normalt räkenskapsår skall enligt bokföringslagen (1999:1078) omfatta 12 månader. Ett räkenskapsår kan i undantagsfall vara förkortat eller förlängt.
Effektivräntemetoden är en värderingsmetod som innebär att en tillgång eller skuld värderas till upplupet anskaffningsvärde (diskonterat nuvärde) och att den beräknade värdeförändringen (effektivräntan) redovisas som ränteintäkt eller räntekostnad i resultaträkningen.