Värderingsprinciper och principer för värdering

Värderingsprinciper är de metoder och modeller som tillämpas för att värdera tillgångar, skulder, intäkter, kostnader och eget kapital.

En redovisningsenhet kan normalt inte tillämpa vilka värderingsprinciper som helst utan måste följa de bestämmelser som anges i redovisningslagar och redovisningsrekommendationer. En redovisningsenhet måste normalt lämna upplysningar om de värderingsprinciper som tillämpas i årsbokslutet eller årsredovisningen.

Det finns olika metoder för att värdera tillgångar, skulder, intäkter, kostnader och eget kapital. Värdering kan ske till verkligt värde, nettoförsäljningsvärde, upplupet anskaffningsvärde, försäkringstekniskt nuvärde eller till anskaffningsvärde.

Vid förvärvstidpunkten eller anskaffningstidpunkten värderas normalt en tillgång eller skuld alltid till anskaffningsvärdet som vid anskaffningstidpunkten överensstämmer med det verkliga värdet. Efter det initiala värderingstillfället kan värdering ske till anskaffningsvärde med avdrag för ackumulerade avskrivningar eller till verkligt värde. När värdering sker till verkligt värde så kan värdeförändringen enbart redovisas i balansräkningen, exempelvis genom ökat tillgångsvärde och ökat eget kapital, eller redovisas både i balansräkningen och resultaträkningen, exempelvis genom ökat tillgångsvärde och som en intäkt i resultaträkningen.


Verkligt värde och verkligtvärdemetoden
Verkligt värde är det pris till vilket en överlåtelse kan ske mellan oberoende och kunniga parter som har ett intresse av att transaktionen genomförs. Det verkliga värdet sammanfaller normalt med anskaffningsvärdet vid anskaffningstillfället men det verkliga värdet kan sedan förändras med tiden och skilja sig från anskaffningsvärdet.

Det verkliga värdet kan uppskattas med hjälp av marknadsvärdet om det finns en marknadsplats med tillgängliga marknadspriser för den tillgång eller den skuld som skall värderas. Om det inte går att tillgå marknadspriser för den tillgång eller skuld som skall värderas eller om marknadspriset inte är tillförlitligt så kan värderingsmodeller användas för att uppskatta det verkliga värdet. Den vanligaste värderingsmodellen för att uppskatta verkligt värde är nuvärdemetoden.


Verkligtvärdemetoden får enligt IFRS tillämpas för förvaltningsfastigheter och skall enligt IFRS tillämpas för finansiella tillgångar. När verkligtvärdemetoden tillämpas så skall värdeförändringen normalt redovisas som intäkt i resultaträkningen.

Nuvärde och nuvärdemetoden
Nuvärdemetoden innebär att värdet för en tillgång eller skuld bestäms av det beräknade nuvärdet för objektets uppskattade framtida inbetalningar och utbetalningar. Ett nuvärde beräknas genom att de framtida inbetalningarna och utbetalningarna diskonteras med hjälp av en diskonteringsränta för att ta hänsyn till tidsvärdet av pengar.

Nuvärdet för olika enstaka framtida betalningar beräknas enligt nedan:
((belopp)/(1+diskonteringsräntan)^(antalet perioder)+(belopp)/(1+diskonteringsräntan)^(antalet perioder)+ ...) enligt formel och ((4000)/(1,02)^1+(8000)/(1,02)^2) enligt exempel med 4 000 som inbetalas efter ett år och 8 000 som inbetalas efter två år när diskonteringsräntan är 2 %.


Nuvärdet för en serie av lika stora framtida betalningar beräknas enligt nedan:
((periodbetalning)*((1-(1+diskonteringsräntan)^-(antalet perioder))/diskonteringsräntan)) enligt formel och ((4000)*((1-(1+0,02)^-15)/0,02)) enligt exempel med en periodbetalning om 4 000 i 15 perioder med en diskonteringsränta om 2 %.

Omvärdering och omvärderingsmetoden
Omvärderingsmetoden är en värderingsmetod som anges i IFRS och som innebär att en tillgång värderas till verkligt värde i balansräkningen och att värdeförändringen redovisas mot eget kapital i balansräkningen om värdeförändringen är positiv. Omvärderingsmetoden får enligt IFRS tillämpas för immateriella tillgångar och materiella anläggningstillgångar efter den initiala värderingen till anskaffningsvärde.

En redovisningsenhet som tillämpar omvärderingsmetoden får enligt IFRS välja att redovisa en tillgång till omvärderat belopp som ett nettovärde utan att redovisa ackumulerade avskrivningar och nedskrivningar eller en tillgång till ett bruttovärde där det omvärderade beloppet utgörs av skillnaden mellan bruttovärdet och ackumulerade avskrivningar och nedskrivningar.


En positiv värdeförändring när omvärderingsmetoden tillämpas skall enligt IFRS redovisas mot tillgångens ackumulerade värde och eget kapital och sedan tas upp i avsnittet "omvärderingsvinster" eller "annat totalresultat" (other comprehensive income) som presenteras efter resultaträkningen. En negativ värdeförändring när omvärderingsmetoden tillämpas skall enligt IFRS redovisas mot tillgånges ackumulerade värde och resultaträkningen.

Anskaffningsvärde, anskaffningsvärdemetoden och redovisat värde
Anskaffningsvärde är det pris eller den köpeskilling som har erlagts för en tillgång vid anskaffningstillfället eller det verkliga värde som erlagts på annat sätt vid anskaffningen (exempelvis vid byte). När anskaffningsvärdemetoden tillämpas så skall inköpspriset samt andra utgifter som är direkt hänförbara till inköpet eller tillverkningen inkluderas i anskaffningsvärdet.


När anskaffningsvärdemetoden tillämpas så gör man normalt systematiskt avskrivningar för en tillgång för att ta hänsyn till att resursen har förbrukats. En redovisningsenhet kan även göra nedskrivningar av en tillgång för att ta hänsyn till en värdeminskning som inte de systematiska avskrivningarna har kunnat ta hänsyn till. Det redovisade värdet för en tillgång eller skuld utgörs av det nettovärde som de är redovisade till. Det redovisade värdet för en tillgång som värderas till anskaffningsvärde utgörs av dess anskaffningsvärde minus ackumulerade avskrivningar och ackumulerade nedskrivningar för tillgången.

Försäkringstekniskt nuvärde
Försäkringstekniskt nuvärde är ett nuvärde som beräknas för förmånsbestämda pensionsplaner baserat på de förväntade pensionsutbetalningarna. En förmånsbestämd pensionsplan innebär att den framtida pensionen för en anställd baseras på en formel och ett försäkringstekniskt nuvärde beräknas för en förmånsbestämd för att redovisningsenheten och andra intressenter skall kunna bedöma hur väl pensionsplanen är finansierad.


Ett försäkringstekniskt nuvärde beräknas för varje enskild person som omfattas av en förmånsbestämd pensionsplan och nuvärdet för varje person adderas till en totalsumma för försäkringstekniskt nuvärde avseende hela redovisningsenheten.

Det försäkringstekniska nuvärdet beräknas med utgångspunkt från det pensionsbelopp som skall betalas per period, den genomsnittliga återstående livslängden för årskullen vid pensionsålder och en diskonteringsränta. Diskonteringsräntan skall vara nominell (inkludera inflationskomponent) om pensionsplanen inte är värdesäkrad och real (ej inkludera inflationskomponent) om pensionsplanen är värdesäkrad. Den diskonteringsränta som tillämpas skall anges i årsredovisningen tillsammans med andra antaganden för beräkning av det försäkringstekniska nuvärdet.

Exempel: beräkning av försäkringstekniskt nuvärde i förmånsbestämd pensionsplan
En arbetsgivare har valt att trygga de anställdas pension med hjälp av en förmånsbestämd pensionsplan. En anställd har enligt formeln i den förmånsbestämda pensionsplanen tjänat in till en tjänstepension om 4 000 SEK per månad som är värdesäkrad med hänsyn till inflationen. Den anställde är 40 år och skall ta pension 25 år senare vid 65 års ålder och den beräknade livslängden för den anställdes årskull är 80 år (15 år i återstående livslängd från pensionsåldern 65 år). Den nominella diskonteringsräntan har fastställts till 4 % och den reala diskonteringsräntan har fastställts till 2 %.


Nuvärde vid 65 års ålder: 616 765 SEK ((4000*12)*((1-(1+0,02)^-15)/0,02))
Nuvärde idag vid 40 års ålder: 375 937 (616765/(1,02^25))

Arbetsgivaren måste ha satt av 375 937 SEK i balansräkningen för den här arbetstagaren för att anses ha tryggat och fullt ut ha finansierat den anställdes framtida pension.

Upplupet anskaffningsvärde och effektivräntemetoden
Effektivräntemetoden är en värderingsmetod som innebär att en tillgång eller skuld värderas till upplupet anskaffningsvärde (diskonterat nuvärde) och att den beräknade värdeförändringen (effektivräntan) redovisas som ränteintäkt eller räntekostnad i resultaträkningen.

Effektivräntemetoden innebär att ränteintäkter respektive räntekostnader fördelas över den återstående livslängden för en tillgång eller skuld. Finansiella skulder skall enligt IFRS redovisas till upplupet anskaffningsvärde enligt effektivräntemetoden.


Effektivräntemetoden innebär att räntan för en tillgång eller skuld beräknas genom att det bokförda värdet för tillgången eller skulden multipliceras med effektivräntan i procent och differensen mellan räntekostnad och kupongränta läggs till det bokförda värdet för tillgången eller skulden. Den effektivränta som används skall vara den marknadsränta som gällde när tillgången anskaffades eller då skulden upptogs.

Det upplupna anskaffningsvärdet enligt effektivräntemetoden kan även beräknas genom att man gör en nuvärdesberäkning vid slutet av varje räkenskapsår och räntekostnaden utgörs då av skillnaden mellan årets nuvärde och föregående års nuvärde plus erlagd kupongränta.

Vi tänker oss att en redovisningsenhet utfärdar en obligation till ett nominellt värde om 100 000 SEK som förfaller inom 5 år till en ränta om 8 % som betalas en gång per år när marknadsräntan är 10 %. De löpande räntebetalningarna är 8 000 SEK per år och obligationen ges ut med rabatt eftersom marknadsräntan är högre jämfört med kupongräntan på obligationen. Nuvärdet för obligationen vid utfärdandet är 92 418 SEK ((8000)*((1-(1+0,10)^-5)/0,10))+100000/(1,10^5). Upplupet anskaffningsvärde och räntekostnad i slutet av varje år fram till förfall redovisas i nedanstående tabell.

År	Bokfört värde	Räntekostnad	Kupong	Differens (ränta-kupong)
1	93 660	9 242	8 000	1 242
2	95 026	9 366	8 000	1 366
3	96 528	9 502	8 000	1 502
4	98 181	9 653	8 000	1 653
5	100 000	9 819	8 000	1 819

Nettoförsäljningsvärde och nyttjandevärde
Nettoförsäljningsvärdet är det verkliga värdet för en tillgång minus de försäljningskostnader som krävs för att sälja tillgången. Nettoförsäljningsvärdet tillämpas som värderingsprincip för tillgångar som är ute till försäljning och för lagertillgångar om nettoförsäljningsvärdet är lägre än anskaffningsvärdet.


Nettoförsäljningsvärdet är det försäljningspris minus försäljningskostnader som en redovisningsenhet kan förvänta sig att erhålla vid en försäljning av en tillgång. Varulagret värderas normalt enligt lägsta-värdets-princip som innebär att en vara i lager skall värderas till det lägsta av anskaffningsvärdet och nettoförsäljningsvärdet.

En tillgångs nettoförsäljningsvärde skiljer sig från dess nyttjandevärde. En tillgång kan ha ett värde för en redovisningsenhet genom att tillgången genererar positiva betalningsströmmar även om tillgången inte efterfrågas av någon köpare. En tillgångs nyttjandevärde utgörs av nuvärdet av de framtida kassaflöden som tillgången förväntas generera.

Enkel bokföring och fakturering?, via Bokio kan du sköta din bokföring och fakturering i molnet. Bokios smarta mallar sköter konteringen automatiskt så att du kan vara trygg med att du gör rätt. Klicka här för att komma igång redan idag.

Om du skall upprätta en årsredovisning för ett mindre aktiebolag enligt K2-rekommendationen så kan du med fördel göra det här online, årsredovisning online. Du betalar per årsredovisning men behöver bara betala om du är helt nöjd.

Behöver ditt företag låna pengar? Hos Krea kan ditt företag låna mellan 10 000 kr och 30 000 000 kr under upp till 5 år. Det finns cirka 24 långivare att välja mellan och du får ett låneförslag inom 2 dagar (Gör en ansökan idag).

Uppdaterad: 2010/01/11

Kontakta bokforingstips.se